Us and Them, Me.
En ny dag, grådassig och mörk, som säger "Jag är inte på topp idag, du kan stanna kvar i sängen". Men jag lyssnar inte. Tände lampan å tvingade in ljus i det gråa diset. Steg upp för 8nde gången, eftersom jag snoozar i 10 minuters sekvenser i minst 30-40 minuter varje morgon. Av nån anledning är det avkopplande.
Jag fick skjuts av Danne, det var han eller tåget, båda hade kommit in lite över en timme innan lektionen endå. Satte mig i soffan å läste lite sammanfattning på grammatiken. Fastnade i ett vaket-sovande tillstånd. Läraren kom förbi och jag öppnade ögonen, varav hon kommenterade "Va glad jag blir av att se elever som somnat med grammatik-boken i händerna!" och hon menade det. Varför då? Det är ju bara ett bevis på att den är tråkig. Eller att jag inte sovit tillräckligt.
Lektionen fifflades förbi.Jag gjorde en midterm-evaluation som fick mig att inse att jag pluggar inte helt hårt. Borde jag göra det? Bara ett stort misslyckande kan väcka mig nu tror jag. Jag åkte hem med Germund, och kom hem tidigt. Eddie var glad av att se mig. Vi gick. Vi kom hem. Jag åkte till Ria för att hitta det där ölglaset jag har skrivit väl om, och ett tag höll jag det i mina händer. Tills jag vände på det och såg att det var en blågul-lagerkrans med texten "Jag älskar öl!!" mitt i. Typiskt.
Jag satte mig å drack kaffe. Det var gott. Tid passerade. Jag åt mat. Tid passerade. Jag sitter här. Skriver ett inlägg.
Kaffet är klart där ute. Tyckte det var en bra ide med mer. Dagen är just nu väldigt obetydlig.
Kanske säger den "Vad var det jag sa?"
Kommentarer
Trackback