Det andra 10 Resors-kortet
Man stiger på bussen. 1 resa kvar på kortet. Bussen är som vanligt typ halvfull, alla ytterplatserna är lediga. Vem ska man sättta sig bredvid..vem..efter att ha passerat alla väskor och de vanliga blickarna som säger "Glöm det, move along" sätter jag mig vid den som ser ut att minst vilja ha nån bredvid sig, mest för att man är trött på alla väskorna, etc. En slags Emo-tjej, eller kille, Jag har sett den förrut, jag vet inte riktigt vad den är för nåt. Emo, iaf. Eller kanske satanist. Eller mobbad. Alltihop förmodligen, säger mina föruttfattade meningar. Får en slags insikt om att alla andra på bussen har förutfattade meningar om varandra och funderar i 20 sekunder vad de kan tänka sig tänka om mig.
Ser att klockan är typ 20 minuter efter vad den borde vara. Jag kommer att komma in sent till mina glada kurskamrater. Vi hinner nog göra Grammatik uppgifterna. Ungen i sätet längre fram verkar inte klara att sitta still mer, eller vara tyst. Mamman som sitter bredvid är märkbart irriterad. Säger åt den att vara tyst, sitta still, sluta, och så vidare. Utanför Emo-karaktärens fönster har världen blivit grå, med starka röda och gula toner. Konstigt nog känns det inte färglatt. Bussen stannar igen. Tjejen som går av pratar högt i mobilen och säger att bussen aldrig går i tid. Jag ser chaufförens min i backspegeln. Den äldre mannen bakom har nu höjt volymen i sina hörlurar. Jag får njuta av "Rockstar". Tydligen finns det folk som lyssnar på den frivilligt utanför radio. Själlösa idioter tänker jag, innan jag stoppar mig, ifrågasätter mitt egna ordval och rättigheter till att tänka så.
När jag går av bussen möts jag av iskyla. Iskyla och vind. Trots min enorma vinteroutfit går kylan rakt igenom mig. Jag ger mig av med snabba steg mot biblioteket. Lämnar det själ-lösa skalet som kallas buss bakom mig. jag får ett sms. Tankarna försvinner från närvaron. Jag kommer in i biblioteket och ser mina gruppkamrater, dem är som jag trodde, glada. Tankarna går frammåt. Innan jag hinner komma ihåg så har jag glömt allt som hade med bussen att göra. Dagen fortsatte, och gick över.
Jag tog inte bussen hem.
Ser att klockan är typ 20 minuter efter vad den borde vara. Jag kommer att komma in sent till mina glada kurskamrater. Vi hinner nog göra Grammatik uppgifterna. Ungen i sätet längre fram verkar inte klara att sitta still mer, eller vara tyst. Mamman som sitter bredvid är märkbart irriterad. Säger åt den att vara tyst, sitta still, sluta, och så vidare. Utanför Emo-karaktärens fönster har världen blivit grå, med starka röda och gula toner. Konstigt nog känns det inte färglatt. Bussen stannar igen. Tjejen som går av pratar högt i mobilen och säger att bussen aldrig går i tid. Jag ser chaufförens min i backspegeln. Den äldre mannen bakom har nu höjt volymen i sina hörlurar. Jag får njuta av "Rockstar". Tydligen finns det folk som lyssnar på den frivilligt utanför radio. Själlösa idioter tänker jag, innan jag stoppar mig, ifrågasätter mitt egna ordval och rättigheter till att tänka så.
När jag går av bussen möts jag av iskyla. Iskyla och vind. Trots min enorma vinteroutfit går kylan rakt igenom mig. Jag ger mig av med snabba steg mot biblioteket. Lämnar det själ-lösa skalet som kallas buss bakom mig. jag får ett sms. Tankarna försvinner från närvaron. Jag kommer in i biblioteket och ser mina gruppkamrater, dem är som jag trodde, glada. Tankarna går frammåt. Innan jag hinner komma ihåg så har jag glömt allt som hade med bussen att göra. Dagen fortsatte, och gick över.
Jag tog inte bussen hem.
Kommentarer
Trackback
